Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du hästen? Du har väl en til] mig? En präktig en?
Irlam gick fram till honom.
— Prins, låt. mig följa dig! Jag är icke säker här.
Solivro suckade befriadt,
— Javisst. Hvad skulle du göra här?
Utkommen i den friska och ljusa luften kände
han ett behof af att säga något stort och vackert.
— För öfrigt, vände ban sig till Irlam — har
du ingenting att frukta. I mitt rike skall ingen
orätt ske.
Men plötsligt kom ban att tänka på, att dessa
ord möjligen kunde tagas som ett klander mot den
döende fadern. Och med en af förargelse häftig
rörelse svingade han sig upp på hästen och red bort.
Tairavita stod vid den öppna fönstergluggen,
bakåtböjd, så att hon icke skulle kunna ses. Men
då prinsen stannade, reste sig i sadeln och vände
sig om, sträckte hon plötsligt fram hufvudet ocli
höjde armarna.
Han såg henne icke. Som en blind stirrade
han mot fönstergluggen. Och åter vände ban sig
och satte hästen i gång. Snart voro de borta.
Tairavita sköt till luckan och satte sig hos de
små. De vaknade och sågo på henne med sina
alltför stora ögon. Hon lekte med händerna öfver
deras hufvuden: de kittlade hennes runda,
ungdomliga armar med sina famlande små händer,
för-vetna och begärliga.
SOL1VROS PLANER OCH OSTATAS.
Draperiemas mörkfärgade och rika växtlighet
rördes af draget; man kunde tro, att en väldig,
långsamt andande barm dolde sig bakom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
