Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade mig, om jag hade sett till prinsen. Prinsen?
Hnr skulle jag ha kunnat se prinsen? Han löper
väl inte landet omkring? — Jo det är just, hvad
han gör. För ett halfar sedan smög han sig bort
från slottet. Och hittills har man letat förgäfves
efter honom.
— Tvi sån prins! sade jag. T vi sån prins
sade jag och stackare den skulle leta efter en sådan.
— Men då Savagrin varit hans lärare, så
förvånar det mig ingalunda. Förbannade matretter
bränna och sköfla, fursten står i striden, och knifvar
och pilar dansa omkring honom som myggor. Då
drifver prinsen landet rundt och gömmer sig i hålorna.
Det är Savagrins lärdom, jag känner den nog.
— Tvi, det må jag säga. Och tvi och tvi
och tvi!
Plötsligt kände hon tvenne varma, fuktiga händer
kring sina handleder, och Tairavitas ögon lyste emot
henne.
— Hvarför skriker du? Kan du inte tiga!
— Har jag skrikit jag?
Men prinsen gick bort och tog Tairavita och
lade henne försiktigt på bädden. Hon tryckte
honom till sig ocli släppte honom.
— Vill du lämna mig? frågade hon.
Sorenna småskrattade:
— Fnåsk! Han skulle lämna dig, den där.
Solivro hörde det omedvetna föraktet i hennes
ord. Skammen kittlade honom öfver hela kroppen.
Han föll på knä vid den lilla, kantade bänken, där
hans barn hvilade. Och då han tryckte ned sitt
hufvud i den mjuka bädden, kände han, liur liten
skammen var, och hur den försvann inför det stora,
han skulle verka och göra för de små.
Mor Sorennas förakt gjorde honom ej mera
bekymmer. Han fann det nästan lugnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
