Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finner gossen om dagen tillfälle till vandringar,
som visserligen äro förbjudna, men som likväl icke
skaffa honom stora obehag, så kommer han att
hålla sig hemma om nätterna. Och sålunda skall
han, stödjande sig på en liten svaghet, undgå en
stor och farlig. Detta var Savagrins list.
Huru omöjligt det är att förutse en
sjuttonårings tankar och infall, skola vi i det följande
få se.
HURU SOLIVRO FÖRGÄFVES SÖKTE KUNSKAPER
SAMT OM DE FAROR, FÖR HVILKA HAN
DÄRVID UTSATTE SIG.
Solivro satt i det stora, tredelade fönster, som
vette emot staden. Natten hade redan kommit,
och allt var tyst och mörkt och sofvande. Fåglar
med mjuka och hviskande ljud under sina vingar
ströko förbi hans hufvud; han sträckte fram sitt
ansikte för att känna de svala små fläktarna.
— I denna natt; sade han till sig själf, i
denna natt försiggå underbara ting. Jag är säker
därpå. Människorna gå icke till hvila, såsom de
säga; kaniniarsvennen är svart under ögonen, då
han på morgonen kommer in i mitt rum, och ibland
kan han icke dölja sina gäspningar. Jag tror, att
det endast är Savagrin, som sofver om nätterna,
men han är också latare än någon annan. De unga
veta belt säkert det, som är bättre än sofva.
— Jag skulle önska, att jag hade någon, som
visste allt, hvad jag tänker, och äfven det, som jag
icke kan tänka, men som likväl ox-oar mig. Han
skulle taga mig vid handen och föra mig ut i natten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
