Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin lärjunges djupa andedrag, ett svagt litet sus i
de tunga löfven.
— Hvilka kloka infall kunna de icke hafva,
dessa små, mumlade han. Med en maklig rörelse
flyttade han sitt hufvud in under löfvens skugga
och somnade.
HURU SOLIVRO INHÄMTADE LÄRDOMAR.
Aeretanien var fylldt af oro; männen gingo
med tankspridda och tafatta rörelser, som förrådde
deras bekymmer; kvinnorna kunde icke se sina
små utan tårar, och de unga gloparna sprungo
omkring, pösande af nyheter och med en dyster
viktighet, som på en gång roade och förskräckte.
Nyhetsvågorna slogo samman kring furstens
palats; de fräste kring dess hvita murar, som
stängde deras väg, och de silade sig in genom alla
springor och fyllde trädgårdar och gemak med sin
sorlande skräck.
Det sades, att skogsmatretterna brutit sig genom
vaktkedjan och i väldigt tal, som ständigt växte,
dragit ut på slätten. Virior, som befunnit sig på
resa mellan kullarna, hade sårats, och de få
vakt-män, som undsluppit matretterna och lyckats rädda
fursten, vox-o så förlamade och tillintetgjorda, att
man endast med möda kunde locka ur dem de
hemskheter, hvilka man fruktade och njöt af.
Fursten endast skrattade och bedyrade vid sin
ära, att vilddjuren skulle mista lika många hufvuden,
som de ägde hufvudhår; ban samlade sina
aere-taner under vredgadt skämt, och man förstod, att
han icke skulle visa någon skonsamhet. De långa
år, under hvilka ban med en nästan otillbörlig sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
