Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
vud. Jag liar föröfrigt ingenting emot denna rädsla.
Den äggar och låter mig njuta af saker som andra
skulle finna alltför obetydliga.
— Och i gengäld skall jag uppfostra en gosse,
för hvilken jag hyser tillgifvenhet. Denna
ansträngning skall göra min hvila dubbelt angenäm, och
jag skall helt samvetsgrant lära honom, hvad jag
vet. Ty, hvad jag icke vet, det kan man ju icke
med någon rimlighet begära, att jag skall lära bort.
Prinsen, som hade hört de sista orden, och
som var trött på den dammiga leken, stannade vid
bänken.
— Hvad skall du lära mig? Skall du lära mig
rida? Eller att fånga råttorna, som springa vid
inuren ocli alltid finna hål att försvinna? Eller vill
du låta mig skjuta med pilen, högt, så att man
icke kan se den? Du vet, pilen, hvars fjäder är
röd af blod. Eller kanske du skall lära mig, hur
man slår matretterna, som fader hatar?
Men då Savagrin endast skakade på hufvudet,
sprang han bort till ett närstående träd, och ganska
lätt svängde han sig upp på dess grenar.
Savagrin sade:
— Man vandrar icke under fyratio länga år
för att lära sig rida en häst. Ocli man sitter icke
vid de vises fötter för att gå i krig mot matretter,
dem man helst borde undfly.
— Hvad skall du lära mig?
— Bör en furste vara vis? Därom kan man
tvista. Men bör han vara det, och bör hans hjärta
vara fritt från lidelser ocli dårskaper, då är jag
utan tvifvel en förträfflig furstelärare. Ty jag har
vandrat, sett och förstått. Och mitt hjärta är så
fritt från hastiga lidelser, att man gärna kan slå
mig i ansiktet, utan att jag därför reser mig från
min plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
