- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
4

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

säkert betvingade den trolösas hjärta. Och vreden
går i skratt. Ja, de synder, som det lyckliga släktet
begår, äro snart förlåtna. Ty hvarför döma? Och
äro icke glädje och behag lika sällsynta som
kär-sedda gäster?

Annorlunda är det då med matretternas synder.
Ty deras ogärningar äro hårda och grufliga, och de
äga icke den skamsna och ångerfulla rodnadens
tårade behag. De äro nakna, deras gärningar, nakna
som skändliga kvinnor eller som onda dårar. Ja,
deras sinnen äro nakna och förskräckliga, deras
vrede är bitter, och de känna icke den saktmodiga
sorgen, som är alla dygders moder.

Likväl vill jag ingalunda förneka, att deras
kroppar kunna vara oförlikneligt sköna. Och då
jag nu erinrar mig en ung kvinna, hvars hår i
skuggande ringlar föll öfver skuldrorna och brösten,
hvars händer gjöto eld, och hvars ögon med elak
glädje brände och fordrade, då kan jag icke minnas
någonting vackrare. Men ej heller någonting mer
förfärande.

Aeretanerna önskade sig med all ifver fria från
detta folk, hvars hätskhet lockade till så många
förödande strider. Men denna skilsmässa var
o-möjlig, ty ungdomlig vildhet och det begär, som
med underlig makt förvirrar och fördärfvar, hade
knutit samman de båda folken så, att ingen kunde
lösa dem. I själfva verket fanns det icke en enda
aeretan, som icke i sitt hjärta fruktade, att
matret-tiskt blod lurade inom honom. Och alltför ofta
hände det också, att den dolda börden tog ut sin
rätt och förvandlade den gode och lycklige till en
bitter hatare, till fiende och utstött. Och när
mödrarna i solnedgången kysste de röda små
läpparna och smekte de sömnheta pannorna, lyssnade
de andlösa och darrande efter det, som de mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free