Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lång att hans yfviga svarta hår sopade, eller
rättare borstade det nedrökta taket,
efterlämnande små ljusare strimmor i kalkningen. De
magra händernas pianofingrar buro en
uppsättning barockringar: röda, gula, blå och
violetta stenar. På handens öfversida och
sedan vidare handlederna och armen uppåt
under de vaxgula manschetterna växte långa
hår — som snärjande svart sjögräs.
— Stiirzberg, sade han.
Jag betraktade ovillkorligt hans ögon.
De voro nervöst oroliga. De flaxade som
korpvingar och ögonlocken fälldes upp och
ned på samma sätt som slutskifvan i dessa
metallglober, man finner på en del
restauranger, och i hvilka kyparna hälla aska och
brukade tändstickor. Men hvitans emalj var
porslinsblå som hos en turk, och hela
minspelet blef så groteskt, att jag icke kom mig
för att svara. Då han upprepade namnet
kunde jag ändtligen flytta min blick och
säga:
— Ja, konsul Salomon Mayr har bedt
mig göra er ett besök i och för en uppfinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
