Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håren öfver hela kroppen på ända som borst
kröp den ned vid mina fötter. Den darrade
som under ett galvaniskt batteri, och då den
väl kände min närvaro, satte den upp ett
hemskt och långdraget tjut. Det var för
ohyggligt. Jag tystade på det hukande djuret,
det slickade skälfvande min hand, kröp efter
mig och jämrade som ett barn. — Målaren
såg jag försvinna ut på landsvägen.
Men då jag stod i korridoren korsade en
galen och fruktansvärd tanke min hjärna. —
Jag öppnade dörren n:o 10.
Och där låg, stelt utsträckt på rygg, som
ett liflöst stycke träskulptur, utan färg och
anderörelse artisten och på golfvets
månskens-kvadrat stod målarskrinet.
Då betogs jag af vanvettig rädsla,
plötslig, oreflekterande, och jag stängde darrande
dörren, under det kallsvetten bröt ut vid
tinningar, nacke och ryggrad. Ty så sant jag
kände mig lefva, kunde jag hafva svurit på
att ha sett en dubbelgångare. Jag reglade
min dörr och satte en stol för den. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
