Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skillnaden mellan ett sanatorium för bemedlade
och ett folksanatorium är egentligen den, att vid det
senare upptagas endast de lindrigast sjuka fallen,
hvar-jämte det yttre är mindre forgyldt.
Hvart bör man sända de lungsiktiga?
Till en “sluten“ anstalt, d. v. s. en, där den sjuke
bor och äter på anstalten.
Inom en sluten anstalt uppfostras den sjuke genom
de öfriga patienternas exempel, samt påverkas af
läkarens kontroll och upplysningar. Småningom vänjer sig
den sjuke vid lefnadssättet inom anstalten; han lär sig
förstå, hvarför han lefver så och så, och vinner
därigenom moralisk kraft att äfven sedermera utan läkarens
uppsikt fortfara med detta hygieniskt riktiga lif.
Emellertid bör man ihågkomma, att äfven den bäst ledda anstalt
lider af några olägenheter. Verkligt ideala tillstånd finner
man ingenstädes.
Är ett sanatorium en fara för omgifningen?
Stundom hör man den tanken uttalas, att det skulle
innebära en fara för friska att vistas på ett
lungsots-sanatorium.
Så är ej förhållandet.
Cornet*) yttrar på tal härom: “den tuberkulose i
och för sig är ej farlig, om man drager försorg om
ändamålsenligt oskadliggörande af upphostningarna och
eventuell desinfektion af hans effekter och sjukrummet.
I ett aldrig så mycket förut nedsmittadt rum, som blfvit
*) “Die Verbreitung der tuberkelbacillen des Körpersu.
(Zeit-schrift f. Hygiene V. 1889.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
