Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
»Jag hoppas att min kärleksförklaring gav full illusion ?»$
»Ni är ett avskyvärt, vidunder!» viskade Mary och gömde
ansiktet i sina händer.
Ett ögonblick blev doktorn stående med ryggen mot
rummet. Så slängde han pälsen igen, gick direkt fram till henne,
lossade varligt händerna, tog hennes huvud mellan sina
händer och kysste hennes mun. Lidelsefullt och hårt. »Förlåt!»
viskade han.
Mary vred sig undan. En gång hade hon gått i fällan, men
hon ämnade inte göra det två gånger. Hon hånskrattade
genom tårarna:
»Bra kysst, Pajas! Mycket bra!»
Doktorn mötte lugnt och en smula vemodigt hennes vrede:
»Gycklet är slut», sade han lågt. »Nu måste jag gå.»
Han tog upp pälsen på nytt. Då ropade Mary i skrämsel:
»Tänker ni lämna mig så här?»
Doktorn vände vid dörren:
»Bättre fly än illa fäkta», sa han stillsamt. »Jag har
nämligen gjort en upptäckt —»
Mary kom honom närmare. Hon skalv av förväntan:
»Vad då? Säg det!»
»Kan ni säga: Jag ska älska’ dig i nöd och lust för hela
livet ? Men så vackert att man tror er — åtminstone så läjige
vigseln varar.»
Mary kom honom helt nära. Hon började osäkert,
famlande :
»Jag ska — älska dig — för hela livet!»
De sista orden kom med oväntad äkthet, vackert och
varmt. Doktorn belönade henne med en ljudlös applåd. »Se,
se, att ni kan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
