Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
sin motspelare i kväll! Det talade han tydligen inte om
för dig.»
Julia kom hastigt fram till honom:
»Men Kurt, då måste du ju hjälpa honom!»
Nu hade hon totalt glömt deras inbördes strid. Nu var
det hela familjens heder det gällde.’ Hon blev ivrig: »Hör
du, du måste hjälpa honom.»
Kurt svarade mycket lugnt och kallt:
»Nej! Jag har förlorat nog på den herrn. Nu får han
klara sig själv! Om han kan!»
Och han gick. Nöjd med att ha mördat sin rival inför
sin hustru.
Männen äro ofta ganska naiva. Kurt somnade gott i
medvetandet av att ha lämnat slagfältet som segrare. Han
skulle tidigt ut till Sveaverken följande morgon, så han
riskerade inte att möta Julia på minst tjugufyra timmar.
Han ämnade stänga in sig på sitt kontor för att gå igenom
en massa handlingar, och för att slippa tala med henne i
telefon, beslöt han att stänga av den. Han trodde att
tjugufyra timmars frånvaro skulle komma Julia att ta till
bönboken. Han kunde inte tänka sig en större njutning än
den att driva henne till det. Hon skulle självmant komma
till honom och säga — jag vill inte se Louis mera, han är
ovärdig att få umgås i vårt hus, eller någonting annat i
den vägen. Det vore inte dumt att simulera en bilolycka
eller ett slaganfall eller något annat som kunde sätta skräck
i henne ordentligt, tänkte han och räknade samtidigt ut
hur stor ränta och hur stora amorteringar han möjligen
kunde få på ett lån i banken, ifall Louis absolut inte kunde
klara sin skuld själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
