Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
KOMEDIER I BERGSLAGEN
"Härut, bergsman! Ärlige bergsman,
hederlige granne! Här kommer en vän!"
Bergsmannen stiger fram i dörren. Det är
Jan Erse, häradsdomaren, son av häradsdomaren
Aron. Hans skuldror gå från dörrpost till
dörrpost. Han säger:
"Så. Det är storfolk ute. Hördes på låten."
"Vad kallar du storfolk?" säger Siedel och
lägger huvudet på sned så mycket som den
svällande röda kinden tillåter. "Kallar du mig för
storfolk, så ska det väl vara magen! Jag är en
stackars förvaltare under gubben på Björkenäs.
Och gubben är tokig. Så då kan du veta, vad
jag är för en karl!"
Jan Erse river sig i skägget. Han sänker
huvudet så att hela stora, kala pannan lyser matt
vit i majkvällsljuset.
"Är Rygell med?" frågar han.
"Är du blind, bergsman? Här är Jörgen,
han är sjutton år. Knappa. Här är Arvid. Han
är femton. Vad nu, Jan Erse? Är du rädd för
såna snorgärsar?"
Jan Erse ser på gubben, han ser på Arvid,
han ser på Jörgen. Han ser längst på Jörgen,
endast på Jörgen. Han ser på Jörgen, som är
sjutton år. Där ser han dem alla från herr Joste
till Token, till Tjocke Jörgen, till Jörgen, som
ännu ej fått sitt namn. Han ser dem alla, som
stått efter hans gård, efter hans gruva, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
