Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 63
fru Beata. Vid fardag, då tjänarna skulle
utbekomma sina löner, gav hon Jan en blank
silver-specie, åt de andra gav hon endast koppar. Jan
kastade silverstycket mot hennes panna, så att
ett blodmärke uppstod. Men fru Beata stoppade
pengen kvickt i kjortelsäcken och sade:
"Nu tar jag er alla till vittne på, att Ryglingen
varken är daglönare eller lagfästat legohjon.
Utan gör han fria dagsverken på Klockeberga."
Jan förstod icke, varthän hon syftade. Han
väntade, att fru Beata vid något tillfälle skulle
taga till piskan. Då skulle gärningen bli honom
lättare. För att reta henne borde han ha slarvat
i arbetet, men det bar honom emot. Han försökte
andra medel, ställde sig döv och stum, hälsade
icke, svarade icke, vände ryggen till eller
spottade efter henne. Ingenting halp. Fru Beata
brydde sig litet om artighet och krumbukter. Där
arbetet gick undan för fulla händer, där var hon
nöjd.
Om julen gjorde fru Beata gille för sina
tjänare och gav dem skänker. Jan gav hon intet.
Han satt ensam vid elden, försjunken i tankar.
Drängar och pigor lekte så att halmen yrde i
salen, men Jan gick helst ur vägen, då han icke
fann någon allvarlig nog för sitt sinne.
Bäst han nu satt och funderade, kom frun
bort till honom och satte sig på härdkanten. Hon
tuggade kaffebönor och bjöd Jan ur struten. Han
visste så litet, vad han gjorde, att han tog näven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
