Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån, undanträngde småningom i deras ordning Jotarne, och
till dessa tider hänvisa sannolikt sagornas berättelser om
striderna mot Jättar (Jotar) och Dvergar (det småväxta
Polarfolket), bland hvilka invandrarne måste med våld röja sig rum.
Andtligen, och detta sannolikt i århundradet närmast före
Christi födelse, uppträder den sista invandringen, 8vearnes,
också en Götisk och åkerbrnk idkande (svedjande) folkstam,
hvilken genom sin högre odling och sina större kunskaper snart
vann inflytelse öfver de i landet förut bosatta stamförvandterna
och, om icke blef det herrskande, dock intog obestridda
bostäder i det n. v. mellersta Sverige samt småningom genom
skogarnas röjande utvidgade dessa. I spetsen för Svea folkets
invandring stod höfdingen Sigge Fridulfsson, som antagit
namnet af Asalärans, — de nya invandrarnes religionslära, —
högste gud, Oden (de äldre Göterna i södra Sverige synas
huf-vudsakligen hafva dyrkat Thor) och i sagan uppträder som
konung, öfversteprest och lagstiftare. 1 det af honom anlagda
Sigtuna, vid en Mälarfjärd i det n. v. Uppland, låter sagan
honom taga sitt säte och upprätta den första medelpunkten för
sitt folks nya rike. Det dröjde dock icke länge, innan sätet
för folkets höfding, — »Drotten«, som han kallades (sedan
»Konungen») — och för religionen flyttades till Gamla Uppsala
vid Fyris-ån, hvilket sedan länge förblef Svearnes medelpunkt.
Här herrskade sedan i århundraden Ynglingarnes ätt, medan
deras rike småningom utvidgades genom utvandringar från det
egentliga Uppsveal&ndet till de andra landskaperna kring
Mälaren, hvilka småningom bildades till särskilda riken under egna
konungar, ehuru alla dessa berodde af öfverkonungen i Uppsala,
och en utbildad förbundsförfattning förenade de särskilda
små-rikena till ett helt, hvars gemensamma angelägenheter
afgjor-des på Alla Svears Ting eller Allshärjartinget. Men under
tidernas lopp gjorde sig småkonungarne alltmer sjelfständiga, så
att ändtligen den sista herrskaren af Ynglingahuset, Ingjald,
inskränkt till trakten närmast Uppsala, beslöt att åter
underlägga sig sina förfäders alla länder. Detta beslut utförde han
genom en nidingsbragd, — han lät innebränna de till ett
gästabud hos honom inbjudna småkonungarne, berättar sagan, —
hvilken förskaffade honom binamnet lllråda och snart föranledde
hans fall. Man har förlagt dessa händelser till vid pass 600
år efter Christus.
Isländarne, hvilkas berättelser äro våra enda källor för
Ynglingahusets och Sveafolkets historia, nämna ingenting om
den i landet bosatta äldre Götiska stammen, hvilken hittills
tyckes hafva på den Svenska kontinenten fredligt samlefvat med
Svearne, från dem skiljd genom de stora skogarna, dock med
undantag för Westergötland, hvilket landskap genom Ingjald
lades under Uppsalakonungarnes välde. Andra sagominnen
synas åter gifva vid handen, att i Syd-Götalaudet och Öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
