Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli pikante författare», som allmänheten ansåg skaparen,
af Enten-Eller vara, att han ej sökte uppseende och buller
— nu ville han bli präst, hälst någonstädes på de jutska
hedarne, i den yttersta ensamhet, där om söndagen endast
en eller annan åhörare kommer till kyrkan. Sin
författarverksamhet hade han afslutat. Hvad han hade haft på
hjärtat, det var nu utsagdt.1
Då inträffade, att P. L. Möllers tidskrift «Gæa» i
en literär korrespondans innehöll en kränkande anmälan af
det just nyss utkomna arbetet’ »Stadier paa Livets Yei».
Det var en lättsinnig och vanhederlig uppsats; lättsinnig,
emedan författaren till den samma ej gjort något slags
försök att sätta sig in i det, hvarom han skref; vauhederlig,
emedan uppsatsen (under sken af att undersöka värdet af
Kierkegaards författarskap), såsom detta slags uppsatser
hafva för sed, tog sitt innehåll från skvallret om hans
enskilda lif, beskylde hjälten i dagboken för »att lägga sin
fästmö på experimentets pinbänk, dissekera henne lefvande
och långsamt pina henne till döds», alt de stående
beskyllningarna mot Kierkegaard själf.
Kierkegaard, som alltid led af en brinnande lust att
svara, då han angreps, lät sig hänföras till att gifva ett
hånfullt och bitande svar, som slutade med att beteckna
några ställen i P. L. Möllers uppsats såsom »ett af dessa
vämjeliga Corsar-anfall på fredliga och aktningsvärda män»,
och som, med stöd af ett (i och för sig sanningsenligt)
rvkte om P. L. Möller såsom medarbetare i Corsaren,
uttalade den begäran att blifva smädad i detta blad, som
dit-tils högeligen prisat de kierkegaardska psevdonymerna, ja
betecknat Victor Eremita såsom en, som »aldrig dör».
Artikeln kallar detta en skam och en kränkning tillfogad
psevdonymernas skald, och förklarar det vara »hårdt för en
’Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed, sid. 66. Efterladte
Papirer, del 2, sidd. 334 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
