- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
150

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tusentals mormoner hafva med hjältemod uppgifvit andan
såsom hlodsvittnen för en af dårskaper bestående religion.
Ideelt taget finnes ingen motsägelse mellan det i och för
sig sanna oeh det, som är sanning för mig. Ty det är
för människans förnuft omöjligt att tränga fram till något,
som vore i och för sig sant, men icke vore det för vår
uppfattning. Det, som jag därför ej kan tänka, utan att mitt
medvetande förvirras och att mitt väsen råkar i motsägelse
till sig själf, detta är just det för det mänskliga förnuftet
i och för sig sanna. För paradoxet finnes ingen plats.

Detta fylde emellertid snart Kierkegaards hela synvidd.

22.

Jag har begagnat det uttrycket, att hans förnuft var
döpt. Det är knapt möjligt att kortare beteckna det
dogmatiska i hans analyser. Sin förvånande förmåga af strängt
och följdriktigt tänkande använde han uteslutande till att
draga riktiga slutsatser ur sina fixa förutsättningar, och den
ovilja mot det dogmatiska, som en filosofisk och kritisk
be-gåfning liksom på grund af en naturlag för med sig och
som han ständigt bar på, denna ovilja ledde han, då
auk-toritetstron förbjöd honom att angripa dogmer, uteslutande
mot det dogmatiska i metoden för meddelandet, hvilken han
oafbrutet hånar och brännmärker såsom ett osvikligt
kännetecken på själsfattigdom och dumhet. På det sättet
inträffade, att han i ett framställningssätt, som var så litet
dogmatiskt som möjligt, skapade ett rent dogmatiskt innehåll.

Vill man göra sig hans begränsning klar, så behöfver
man endast betrakta hans förhållande under mannaåldern
dels till naturen och dels till historien.

Man ser hos honom hastigt uh’ecklas det hat mot
natur och naturlig utveckling, som alstras af kärleken till
det paradoxa och naturstridiga. Detta hat ger sig
egendomligast till känna i den dogmatiska afhandlingen »Be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free