Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
samma och afsigkomna människor, af hvilka alltid hvarje
slägt har några och hvilka närvaron vid en sådan
familjehögtid kan göra glädje. 1
Till dessa kälkhorgerliga betraktelser kommer så en
lika så kälkborgerlig och t vi vial, som ytterst godmodig
polemik mot vissa uppfattningar af äktenskapet, på hvilka
man ej skulle anse det behöfligt att spilla några ord, den
åsigten t. ex. att man hör gifta sig, emedan äktenskapet
är en skola för karakteren, eller den, att man bör gifta sig
för att i sin man bidraga till människoslägtets förökning.
Mot dessa åsigter drifves den mycket sunda, om ock ej
synnerligt öfverraskande satsen, att man bör gifta sig af kärlek.
Annu har, såsom synes, intet allvarsamt svar gifvits
på någon allvarlig invändning, som kunde tänkas riktad
mot det kyrkliga äktenskapet. Blott en kunde tyckas få
någon betydelse för assessor Vilhelm, den, att, ehuru
äktenskapet, enligt hans åsigt, borde livila på kärlek, det likväl
i en mängd fall icke så gör, och kallas lika heligt för det.
Men assessorn slingrar sig mycket behändigt från denna
invändning. Han uppställer en dogm, hvilken naturligtvis
såsom varande dogm icke grundas på psykologiska skäl,
utan betraktas såsom gifven. Den lyder så: man älskar
blott en gång. Med hjälp af denna dogm går försvaret för
det kyrkliga äktenskapet af sig själf: »Man älskar blott en
gång. För att realisera detta framträder äktenskapet; och
om personer, som ej älska hvar andra, få i sinnet att gifta
sig, så rår kyrkan ej därför.» Han glömmer, att kyrkan
opartiskt helgar både kärleks- och konvenansgiftermål och
opartiskt kommer med antingen paret tror på den kyrkliga
1 I en familj, där jag umgås, ser jag ofta en gammal mamsell, som
är jämnårig med frun i huset. Hon minnes ännu lifligt bröllopsdagen,
kan hända lifligare än frun själf gör det. Skulle du vilja beröfva alla
sådana människor det tillfälle till glädje, som du kunde bereda dem?
Enten-Eller, del. 2, sid. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
