Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skulle offra sin son, eller såsom han på sitt bibliska
språk skulle uttrycka clet: antag, att Gud uppenbarade sig
för honom i drömmen, talade till honom och befalde, att
han skulle offra sin son. Antag vidare, att han, ehuru
motsträfvigt, beslöte att lyda befallningen, att han hvässte
en knif, för att skära af halsen på sitt barn, trafvade upp
ved för att till Guds ära bränna den döda kroppen, och
antag, att hans uppsåt i rättan tid upptäcktes och han blefve
tagen i fängsligt förvar. Huru, tror man, hans dom skulle
komma att lyda? Först domstolens? Ja, därom är väl
föga tvifvel, att valet komme att blifva mellan dårhuset
och fästningen. Sedan den allmänna opinionens,
fruntimrens, herrar grosshandlares och prästerskapets dom? Jag
föreställer mig, att fruntimren skulle säga: Gud, så
förskräckligt! och grosshandlarne: Han är ju galen! och
prä-sterne: Det är mycket ledsamt och högeligen att beklaga!
och så skulle de söndagen därefter åter beundra Abraham
och om Måndagen åter utgjuta sig i beskärmelser,
straffdomar och dåliga kvickheter öfver fritänkarne och
fritän-keriet.
Berättelsen om Abraham är en af de många gamla,
sköna legender, i hvilka människoslägtet under sin vandring
genom historien förvarat sin hågkomst af öfvergången från
urtidens människooffer till djuroffer; men är det ärligt, är
det sundt, är det moraliskt rätt att prisa Abraham såsom
hela slägtets stora moraliska förebild och såsom trons fader,
då man likväl vill använda honom endast för att utskämma
en lidelselös samtid och för att ställa sina egna inre
erfarenheter i elektrisk belysning.
Ett tvifvel därom ma vara tillåtet.
För att likväl förstå, huru Kierkegaard kunde göra
det, är det nödvändigt att uppehålla sig vid den
egendomliga byggnaden af hans förstånd. Det var ett förstånd,
som ej hvilade förr, än det nått sin gräns. Jag har om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
