Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja våga sitt lif i en så uppenbar fara; men för
författaren är Sara en hjältinna at langt högre art genom sin
tro, att detta vågspel skall lyckas. »Hvilken kärlek till
Gud kräfves ej för att önska blifva helbregda, då man alt
från begynnelsen utan sin förskyllan är förfuskad, från
begynnelsen är ett misslyckadt exemplar af människa!
Hvilken etisk mogenhet för att tillåta den älskade ett
sådant vågspel! Hvilken ödmjukhet i förhållande till en
annan människa!» Analogien med Kierkegaards egen
personliga kollision ligger här alldeles på ytan. Men genom
att beundra Saras tro därpå, att den älskade icke genom
sitt bröllop skall förlora lifvet, äro vi så nära som möjligt
till att beundra Abraham, hvilken ännu i det sista
ögonblicket såg sig omkring efter väduren, redo att offra Isak, men
dock behållande det hopp och den tro, att Gud skall låta
honom behålla Isak. Sara är alt från början i det paradox,
hvartill Abraham på sin ålderdom kommer. Det vore
gäk-keri att till sådana naturer, som Sara, säga: »hvarför
uttrycker du icke det allmänna och gifter dig?» ty sådana
naturer äro efter Kierkegaards definition »alt från begynnelsen
inom paradoxet». Att hon det oaktadt vågar försöket
bevisar styrkan af hennes tro.
A i stå här vid Kierkegaards ursprungliga ideal af tro,
hoppet äfven för detta lifvet. Därför säger han i dagboken 1:
»Hade jag haft tro, så hade jag stannat hos henne», och
därför skrifver han sammastädes: »Tron hoppas äfven för
detta lif, men, väl att märka, i kraft af det absurda, ej i
kraft af mänskligt förnuft . . . Tron är därför, hvad
Gre-kerne kallade, det gudomliga vanvettet. Detta är icke blott
och bart en snillrik anmärkning, utan något, som låter
direkt utföra sig.» Det har uppenbarligen i början
före-funnits ett vacklande och en osäkerhet i Kierkegaards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
