Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svindel, under hvilken själfbeherskningen släpper taget;
och det är ej stor skilnad mellan att gå i en ständig
fruktan för att komma till att lefva ett rent fantasilif och föra
den af Kierkegaard så fruktade »dikterexistens», samt att
i verkligheten föra en sådan. Han stod såsom ung man
utanför hvarje yrke och hvarje kall, utanför hvarje ändtelig
uppgift, som han med förundran såg andra gripa efter.
Kunde något löjligare tänkas än att springa andan ur
halsen för att bli löjtnant eller justitieråd eller någon annan
bland de tusentals ändligheter, af hvilka lifvet erbjuder en
oändlighet af det dåliga slaget. För att ej vara som den
kvinna, hvilken vid en eldsvåda endast räddade eldgaffeln, för
att ej vara såsom de praktiska människor, som efter
uttryk-ket i »Enten-Eller» icke rädda mera vid lifvets stora
eldsvåda, höll han sig utanför alla räddningsförsök. Han hade
för öfrigt ej uppfostrats till att förtjäna sitt dagliga bröd;
han fann alltid ett dukadt bord, alltid kläder från
skräddaren, alltid vagn från hyrkusken, alltid tak öfver hufvudet
— för sin fars pengar. Ingen uppgift roade honom mer
än några veckor eller några månader. Han fylde hela sidor
i dagböckerna med planer: Jag skulle ha lust att skrifva
en novell — man kunde skrifva ett drama — och utförde
ingen af dem. Han förargade sig, när han hörde en präst
— är detta att vara präst? är detta trons hänförelse? —
han företog sig att några månader studera det audeliga
föredraget, kände med sig, att, vore han präst, skulle han
tala som en apostel i jämförelse med denne, men bragte
det emellertid ej en gång till att blifva teologie kandidat.
Han var ej missnöjd med lifvet, men han var nöjd med
att vara absolut missnöjd: alt är fåfänglighet.
Arbetsamma och tankerika dagar omväxlade med andra, da
tim-marne förtärdes af skiftande stämningar. Han steg upp
om morgonen och kände sig nervretlig och svårmodig, han
lät sig försjunka i vemod, tills han kände sig alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
