Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en oändlighet bak hvarje handling; den är vinkelns
nålhvassa spets som skiljer vägar, hvilka aldrig ta slut.»
I denna sin stämningsmättade, virtuost ordrika skildring
har Hallström utvecklat sin prosastil och verkat förebildande
för icke få senare och yngre stilister. Äfven i
ett annat hänseende har han varit af betydelse för det
litterära språkets utbildning. Han bygger nämligen sina
meningar på ett från det öfliga bokspråket stundom rätt
afvikande sätt. Det är en sorts stilisering af talspråket,
eller kanske rättare det halfmedvetna tankespråket,
hvarigenom han sökt närma sig själfva själslifvet i dess snabba
växlingar och öfvergångar med ett intimare återgifvande
än annars. Där bokspråket i sin af tyska och latin påverkade
satsbyggnad eftersträfvar logisk och förståndsmässig
uppställning, där besitter det naturligtvis föga af den
känslighet, som behöfs för att spegla den oroliga fortgången af
själslifvets processer. Man klagade öfver allt för långa
meningar i häns första böcker, punkterna stodo för långt
ifrån hvarann, påstods det. I det fallet har han nog
förenklats, ehuru det var mera typografiskt än stilistiskt, som
han syndade mot den korthetens grundsats, i hvars efterföljd
hälften af alla litterära segrar är vunnen. Hallström är
emellertid motsatsen till en retoriker; rytmen i hans prosa
är mycket skiftrik, men nästan alltid det talade ordets, den
förbindes sällan med melodi, har aldrig pondus, afser inte
en stor lyssnarskara, utan bibehåller nästan genomgående
en på-tu-man-hands-ton. Men visserligen icke någon
normalisering af hvardagsspråk; tvärtom är det en mycket
personlig distinktion, mycken sofring och grättenhet i den.
Han är rik, ibland öfverflödande på accessoarer, arbetar gärna
i miniatyr på samma sätt som Meissonier, hvarför han inte
ger på långt när allt vid första bekantskapen, utan hör till
dem, som vinna mer och mer vid närmare förtroligt studium.
Ett fel kan hans stil tyvärr inte kännas fri ifrån, nämligen
danismer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
