Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orättvist, Peer Gynt var ett lika stort snille som
Ibsen själv. Men det var alldeles oriktigt att tro
Solveig kunna rädda honom, om han själv var
ingenting. Hade Knabbestöperen rätt, vart Peer
icke mer eller bättre genom att Solveig ansåg detta
intet vara något. Själv måste var och en rädda
sig eller gå under. På samma sätt var den av
Ibsen påverkade Kipling orättvis mot Tomlinson,
vilket emellertid inte hindrade dikten om honom
att vara bra, liksom Hugo Gyllanders översättning
av den. Om Poe talade han med beundran och
beklagade, att några översättningar han gjort av
dennes dikter, bl. a. »Ulalume», kommit bort, de
hade lyckats jämförelsevis riktigt bra, tyckte han.
Det var mycket av sina visioner under sjukdomstiderna,
som han aldrig hunnit behandla, berättade
han, scener ur »Dichtung und Wahrheit», som
han kände vördnad för, och många fantastiska
historier med utgångspunkt ur den historiska
verkligheten, bl. a. en om lord Byron som konung i
Grekland. Skönlitteratur orkade han inte längre
läsa numera; historia och memoarer däremot
intresserade honom ibland — Malmströms om
frihetstiden fann han likväl tråkig. Även i ett annat
fall hade han fått ny smak, han tyckte nu
att ordböcker, t. ex. Passows grekiska, voro
nöjsamma.
Den veterligen sista vers han skrev kom till i
januari 1911. Fru Johanna Sofia Wahlberg, av
vilken hans bostad var förhyrd, avled och på den
krans han sände till hennes kista skrevs efter hans
diktamen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
