Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid på hösten mycket nedtryckt och förbi
på grund av åtalet mot »Stänk och flikar» och
alla de tillmälen och beskyllningar, som från så
många håll då haglade över honom. För Frödings
sjuka grubbel var denna åtalshistoria lika
olycksdiger som Giftasprocessen för Strindberg. Hans
exaltation hindrade honom från att utföra några
större litterära planer, men han lyckades då och
då betvinga sig själv och verkställa de smärre
arbeten, som jag förut omnämnt. Han orkade
långa tider inte sysselsätta sig ens med sådant som
intresserade honom; till Heidenstam skrev han 31
maj 1897: »Det är mig nästan hart omöjligt att
läsa något, och läser jag något, är det mest i
halvmedvetande tillstånd, ty min hjärna är ännu för
trött. Därför uppfattar jag också endast halvt och
kan icke meddragas som en sund människa.» Liksom
tidigare kunde Fröding även under denna
Uppsalatid stundom icke stå emot bedövningsbegäret
och försvann då från hemmet vid Bangårdsgatan,
där han och Cecilia bodde; han återfanns
och återfördes i beklagansvärt tillstånd.
Mot slutet av 1898 förvärrades hans sjuklighet.
Till mina vemodigåste minnen hör ett kort
sammanträffande med honom dagen före julafton. Han
hade stått och betraktat ett av Lundequistska
boklådans skyltfönster med julnyheternå i, när vi möttes
i hörnet och han frågade, om jag ville följa med
honom ett stycke och prata. Jag var just återkommen
från en resa och skulle resa bort igen
samma dag, fick lov att berätta härom för honom,
han frågade och frågade, men hörde knappt vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
