Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit honom för den trägna tjenst, han haft under
sista tiden.
— Det är en alldeles för stor ära för mig, —
— stammade mäster Hvittlock, raglande till baka inåt
rummet, då han i den inträdande igenkände grefvens
person. — Hör du qvinna, en alldeles för stor ära för
oss, säger jag!
De sista orden gälde en medelålders qvinna, med
hvassa, motbjudande anletsdrag, hvilken emellertid ta-
git grefven i noggrannt skärskådande.
— Det är längesedan du såg mig, mäster! — sade
grefven, i det han satte sig; — men ännu har du väl
icke glömt de blanka dalerstyckena, som jag sist gaf
dig i hufvan?
— Skulle väl inte lefva om jag gjorde det, Ers nåde!
— Kan hända vill jag nu lägga flere dertill!
— Månntro jag skall stå på hufvudet på Riddar-
holmstornet eller rulla klot ner för Skinnarviksbergen
eller rida grensle. på justitiesvärdet.
— Åh hå, för böfveln, så farligt är det väl ej hel-
ler. — Men saken tål endast vid fyra ögon. — Du för-
står mig?
— Och här äro, Gud fördubble mig, en, två...
sex. — Ut käring, ut med dig. i rödaste ruppet, —
skrek mäster Hvittlock till sin äkta hälft, hvilken ny-
fiken att höra, hvad en sådan förnäm kavaljer kunde
vilja så sent, hade trängt sig alldeles inpå dem. —
Borde du inte förstå det af dig sjelf, kan tänka, att
hans nåd blir stucken af din fula spetsnos!
— Nå nå, icke så häftigt mäster Hvittlock, — in-
föll grefven, medlande, då han af den äkta hälftens
vreda min och blixtrande ögon kunde förstå, att ovä-
dret icke var långt borta. — Din hustru är ju en är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
