- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
98

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bort i ett hörn vid fönstret och, tycktes sofva. Mannen
i kappan närmade sig henne.

— Vi hålla ord, som du ser — sade han och rörde
vid hennes skuldra.

Hon stirrade häpen mot honom.

— Nej, gå härifrån, Ers nåd — skrek hon, då
hon i honom igenkände tyske grefven. — Jag vill icke
följa Er.

— Kom nu, min sköna ros — återtog grefven i
befallande ton. — Ett sådant näste, som detta, passar
icke dig. Hos mig väntar, som du sett, både gyllen-
duk och perlor, samt kostligt vin.

— Hafven I öfverflöd derpå, fins det nog med fat-
tige i staden — svarade Elsa stolt, och sköt honom
ifrån sig.

— Hvem håller du mig för, du trollunge? — Han
skrattade härvid, så att det gaf eko i hvalfvet. — Tror
du mig om att gifva utan att få? Men fresta icke längre
vårt tålamod. Mäster Skarp är redan otålig, ty vi äro
ty värr icke, såsom presterna säga, imediate förde af
den onde, utan hafva endast genom hans gyllene smörja
fått vingar och fogelart. Derför är tiden precieus.

Medan han yttrade dessa ord tog han af sig kap-
pan och filthatten, samt lemnade dem åt sin medhjel-
pare och satte i stället på sig en sådan mössa, som
stadsvakterna brukade, då de ej voro i tjenstgöring.

— Vill hon icke lemna sitt bo, den bleka dufvan
— sade mäster Skarp med ett hest skratt, i det han
närmade sig henne. — Vänta blott när vingarne börja
svida.

— Håll ditt näbb, gamle uf! — snäste grefven,
argsint — och hjelp hellre till att få henne ut härifrån.

— Hå, hå! — skrattade mäster Skarp och rag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free