Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan rätten på sedvanligt sätt förrättat sin bön,
tillsades vaktkarlarne vid dörren att införa den ankla-
gade. Med stadig gång och öppen blick steg Elsa fram
till bordet. Hennes stora mörka ögon gåfvo snarare
tillkänna förvåning än nedslagenhet.
— Du är anklagad af flere aktade borgare — sade
ordföranden — att hafva öfvat trolldom och fört barn
till Blåkulla, hvad har du derpå att svara, Elsa Lars-
dotter?
— Att det är lögn, lika så visst som lögn finnes
i verlden!
Magister Bergius betraktade henne ett ögonblick.
Hans grå, hvassa ögon tycktes liksom vilja äta sig in
i hennes själs innersta. Hon rodnade och såg förlä-
gen ut.
— Vid din själs eviga frälsning — började han
med blicken alltjemt fäst på henne — ber jag dig, sa-
tans vilseförda offer, att du nu genast bekänner din
svåra synd, för hvilken du, så väl af unga som gamla
är vorden anklagad.
Hon fäste sin blick stadigt på honom. Så lätt var
hon icke öfvervunnen. Klart och redigt omtalade hon,
det som händt om qvällen, då hon fasttogs utanför ty-
ske grefvens hus. Hon nekade icke heller till att hon
på ett underbart sätt fallit genom muren, då hon velat
tillbakavisa hans nåds smekningar. Men aldrig hade
hon varit i Blåkulla, påstod hon, — än mindre fört
någon dit. — Om det täcktes de höge herrarne i rät-
ten — slutade hon, — att koka henne eller alldeles
mala henne sönder och samman, kunde hon intet annat
tillstå än hvad hon sagt för sant. Måtte derför Gud
trösta hennes arma själ. .
Medan hon talat, hade magister Bergius rest sig upp.
— Envisa flicka, — utbrast han, — när hon slu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
