Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TITI
Bilaga.
i märkvärdighet äfven med afseende på det egna
pathos hvarmed den behandlar frågan. På
Lagberedningens förslag om ogift qvinnas myndighet vid en viss
ålder yttrade år 1827 denna Hofrätt:
»Då qvinnan i vårt land, i följd af vedertagen
upp-fostrings-metliod icke bildas eller danas till annan
verksamhet än den som blir nödig för den inre
hushållningens vård, hvarutöfver qvinnans egentliga verkningskrets
ej eller synes vara ämnad; så måste ock deraf följa att
hon, dagligen sysselsatt med sina husliga småbestyr
icke kan, såsom mannen, reflecterande på de större
tilldragelserna i allmänna lefvernet, Vin tia den bekantskap
med händelsernas vanliga gång, eller förskaffa sig den
erfarenhet af verlden och menniskan, att en ovilkorlig
rättighet att råda sig och sitt gods, kunde utan fara
henne anförtros, såsom medel till en sällhet, hvilken
då den vore sjelfberedd, förmodades derigenom blifva
mera hel och fullkomlig. Det torde i vår tanka vnra
alldeles otvifvelaktigt, ntt rikets äldre lagstiftningar, hvilka
förklarat ogift qvinna böra stå under förmyndare,
dervid, med hänsigt till <let anförda, icke haft annnt
syftemål., än att freda qvinnan från de faror, man eljest
befarat nf hennes oerfarenhet och medfödda godtrogenhet;
och det förekommer oss, som skulle man i detta fall,
långt ifrån ntt vilja utöfva en orättvisa mot qvinnan,
tvärtom varit ledd af den mest ädla föresats, att,
genom det man uppdrog vården och förvaltningen nf
hennes egendom åt dem, som genom slägtskapsbanden voro
henne närmast, bereda henne det lugn och den stilla
förnöjelse, hvaraf hon, sig sjelf lemnad och i jemt
beroende af andra, troddes icke komma i åtnjutande. Man
lärer ej, utan att vilja jäfva erfarenhetens mest evidento
läror, kunna påstå, att denna föresats i sin utöfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
