Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Mdtot vid grafvon.
glans och eld, inför hvilken solens glöd var svag.
Det starka i uttrycket, som var Hertha
egendomligt, och som gaf hennes ansigte ett imponerande
intresse, förklarade det nu till en skönhet af ingen
vanlig art. Yngve kunde blott betrakta henne
med glädjedruckna blickar under det han uppsög
hennes ord, såsom en lifs-elexir. När de tystnade,
så var det emedan de beseglades af en kyss
»som lifvet varm, som döden trogen»,
i det hjerta slog mot hjerta högt och starkt.
Det var icke veka själars glömska af allt
utom stundens tjusning, icke passionens eldiga
hänförelse, det var det klara medvetandet om ett
evigt samband, en evig kärlek, som här förenade
två älskande.
Men en darrning, såsom af ett elektriskt
slag, genomflög nästan i detsamma Hertha, och
luften dallrade omkring dem i samma stund rörd
af en mäktig klang. Kyrkans klockor klämtade;
en dödsringning begynte. Långsamt skred en
liten skara svartklädda män in genom
kyrkogårdens port fram mot en öppnad graf.
Nu stadnade tåget. Ringningen upphörde,
och prestens entoniga röst hördes allena, en stund,
jemte de oroligt susande träden, så kom de tre
skoflarne mulls tunga fall på kistan i grafven
åtföljda af orden:
»Af jord list du kommen; — t fi I jord skull du
åter varda. — Vår frälsare Jesus Cliristus skall
uppväcka dig på den yttersta dagen.
Låtom oss bedja:»
Efter den öfliga bönen yttrade presten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
