Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27-4
Namnet.
och med detsamma så rik på frid, på hugsvalelse.
som den emellan syskon.
Nar Martha och Maria kommo in i deras
lilla rum, gåfvo de en stund fritt lopp åt sina
tårar samt åt gissningar, som likväl icke förde
dem till något ljus. Slutligen sökte de trösta
hvarandra med planer öfver allt hvad de. skulle
verkställa inom hemmet under Herthas frånvaro,
och som skulle glädja henne vid hennes återkomst.
Och dessa små framtidsplaner kastade ett
rosenskimmer in i aftonens djupa skymning.
Hertha åter hade i sina systrars omfamning
kännt förnyad den fasta viljan att lefva för dem,
men derföre, just derföre måste hon nu lemna
dem för en liten tid; hon kände alt hon måste det.
Läsare! Har det genom ditt eget eller en
annans förvållande händt dig en olycka, som du
känner ohjelplig, som slår dig med en slags panisk
förskräckelse, låter en förfärlig tyngd vältra sig öfver
ditt bröst, liksom förtaga din andedrägt, och
fördunkla din syn så att det synes dig, som om
du aldrig mer kunde blifva glad, aldrig mer draga
andan fritt, då skall du förstå hvad Hertha kände.
Om du ej dör af detta slag eller blir tokig —
sådant händer stundom — så bemäktigar sig dig
en vild oro och du känner, att för att
undkomma rofdjuret, som hotar att sönderslita dig,
natten som synes vilja uppsvälja dig, måste du
fly, fly bort ifrån stund och ställe, bort ifrån dig
sjelf oin möjligt, ifrån den förfärliga tryckning, som
pressar dig, ifrån det, som är der, såsom ett lik,
ett spöke tör dina blickar, och hindrar dig att
tänka eller känna redigt under fasan af dess stumma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
