Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Herthas del.
oaflåtligt sträfvande till den högsta renhet,
kärlek till sanningen, och den allra uppriktigaste
uppriktighet emellan de båda vännerna.
Detta gaf ny friskhet och friskt lif åt deras
förhållande och deras samtal. Hertha var
längesedan vancl att med en viss trottsig frimodighet
säga hvad hon tänkte, utan afseende på om det
kunde stöta eller reta andra. Hon hade gjort det
i bittert missmod öfver alldagslifvet och
menniskorna, och i det djupa medvetandet om sin egen
högre kraft. Men i Yngve Nordin hade hon mött
en beslägtad själ, och om hon, i sina yttranden,
likväl behandlade honom, liksom hans kön, med
en viss skoningslös stränghet, så var det emedan
hon påstod, att männerna i allmänhet voro
bortskämda af fruntirnmernas svaghet för dem och
af den slapphet i det allmänna omdömet, som
denna uppammat; hon påstod, att de behöfde en
sträng sannings renande bad; och detta bestod
hon sin vän ailt emellanåt, i kraftiga duscher.
Yngve Nordin höll det till godo, dels
emedan han verkligen i mycket delade hennes åsigter,
dels emedan han var en ung man, mer än
vanligt ädel och god, och att det dessutom väckte
hans intresse att höra en ung qvinna, ur den
rena qvinlighetens ståndpunkt frimodigt yttra sig
öfver en mängd ämnen, som vanligtvis äro
bannlysta ur samtal emellan män och fruntimmer.
Dessutom hörde och såg han, under hennes
stränga kritik framlysa en så stor kärlek till
sanningen och det högsta goda, en så hög åsigt af
menniskans bestämmelse, såsom sannings-vittne
och det högstas tjenarinna, att han kände sig lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
