Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Mordbrands-natten. 128
jag såg en fröken, som säg ackerat ut som en
krusig björn, som––»
»Ack! Ni äro ena gemena karlar, och ni
ljuga allihop!» utropade fru Tupplander, ty det
var hon; »ack min olyckliga fröken! Hvar är
hon? Hvar är hon? Kan ingen säga mig hvart
fröken Krusbjörn tagit vägen?»
På den lilla bron öfver Klarån, stodo nu
tvenne frutimmer betraktande, branden. Det var
pastorskan Dahl och Mimmi Svanberg.
»Ack! min aning!» sade den förra. »I går
aftons kände jag tydligt, att en olycka förestod
oss här i staden. Det arma, arma folket!....»
En hand rörde lätt vid pastorskans axel, och
en mild röst sade: »detta är en förfärlig syn,
kära fru Dahl. Hvad är att göra? Kunna vi ej
på något vis hjelpa de stackars menniskorna?»
Pastorskan vände sig om och kände igen
den unga, vackra grefvinnan B., som klädd i stubb
och sidenskor, och med en schawl öfver hufvudet
hade skyndat ur huset, hvilket hon som resande
bebodde, och hastat till branden.
»Det kunna vi visst!» sade den alltid rådiga
Mimmi Svanberg, »åtminstone jag, som är stark.
Grefvinnan och pastorskan göra, tror jag, bäst i
att icke stå här och äfventyra att förkyla sig,
utan att gå hem och låta koka kaffe och soppa
åt de brandskadade, ty jag spår att det blir stort
behof deraf. Jag har låtit min Lovisa sätta
på stora kaffekitteln, och pappa sitter sjelf och
maler.»
»Ack, min Gud, ha ni ej sett min fröken!»
utropade en gall och förtviflad röst, och de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
