Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO
Herthas dröm.
glädje, en hemlig oro. Stackars systrar! J frukten
ålderdomen och döden. Dem fruktar icke jag.
Jag känner i mitt lidande och längtande hjerta
något stort, som jag icke ser hos er. Och
häl-dre än att lefva lycklig af er lycka, vill jag dö
olycklig med de olyckliga. Jag gråter, J len, och
likväl, arma systrar, måste jag beklaga er!»
Då skiljde sig glädjeflickornas hop i tvenne
flockar. Den ena skrattade hånfulll,, men ur den
andra hördes sorgfullt klagande röster:
»Äfven vi voro en gång såsom du. Vi kände
något stort i våra hjertan; vi sökte ljuset och
friheten; men samhället stängde för oss vägarne
till ljuset och lifvet; och vi läto oss förledas af
villo-ljus, som lofvade sällhet och frihet, men brände
bort våra vingar, de som lyftade oss uppåt. Vi
ha fallit, och vi veta det, och det gör vårt
hemliga qval. Hvem räknar våra tysta suckar? Vi
kunde ha varit annorlunda! Nu är det för sent..
Låt oss dricka vin och glömma; ty vi måste
ju lefva!»
Äter sammansmälte de båda flockarne till
en hop. Men i detsamma svartnade sminket på
deras kinder och flammor uppstego ur jorden, som
antände deras fladdrande drägter, och det granna,
glittrande molnet var förvandladt i aska. ’Hertha
hörde ett vildt rop, af fasa och ångest, som
småningom dog bort i jemrande suckar, under det en
stormil förströdde askan i rymden. Hertha grät
öfver glädjeflickornas öde. Då hörde hon deras
döende röster hest hviska i stormvinden:
»Gråt öfver dig sjelf. Du är annorlunda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
