Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 Här ocli der under hemvägen.
»Ja det ar just olyckan! Hvad skall det tjena
till att vara annorlunda? Hvad tjenar det till alt
säga allt, hvad man tänker, som om man vore i
»le palais de la Vérilé?» Det bara retar
menniskor på en, och skaffar en förtret. Da får dig
ännu en rättegång på halsen, som jag fått det,
bara för min uppriktighets skull; och jag önskar,
att du lät varna dig af mitt exempel. Då skulle
du slippa allt det trassel, hvari man invefvat mig
och att beständigt, som jag, vänta en stämning ...»
Här stadnade moster, ty Hertha stadnade. •
det hon sade: »jag måste gå upp till Amalia på
ett ögonblick!...»
»Till Amalia!» utbrast moster förskräckt, »och
du vet att direktören förbjudet oss alla att ha
någon gemenskap med henne!....»
»Jag måste ändå se henne i aflon, jag har
arbete åt henne, och hon — behöfver det.’ Gå
sakta förut, moster lilla; jag hinner snart upp
moster!.....»
»Nej, ack nej, det törs jag inte; . . . inte
gå ensam på gatan, så här dags, nej . . . då Pgär
jag heldre med upp till henne, om det så måste
vara, men,.....»
Hertha hade redan gått in i huset och
klappade sakta på dörren till ett rum, hvarifrån,
genom den nedfällda gardinen, ett svagt ljussken
lyste ut åt gatan. Sedan ropade hon sakta vid
dörren: »det är jag, Amalia! öppna!»
»Jag går inte in!» sade moster Petronella
häftigt; »jag vill inte vidare kompromettera och
intrassla mig, genom att gå till sådana der,......»
Dörren öppnades, och Hertha gick in. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
