Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 9 December.
Waren hwar med annan wänliga uti broderlig kärlek; den ene
förekomme den andre med inbördes heder. Rom. 12: 10.
Här talas särskildt om den "broderliga kärleken" — kärleken emellan
bröder i Christus. Och derom talar apostelen här på ett sådant sätt,
att wisserligen många ibland oss skola blifwa straffade. Gr.-textens ord
på "wänlig" innebär nemligen mycket mer, än detta ord hos oss
betecknar; ty det är ett ord, som brukas om en faders eller moders ömma
kärlek till sina barn och om naturliga bröders särskilda kärlek till
hwarandra. Nu säger apostelen här, att en sådan innerlig kärlek, ett sådant
hjertligt deltagande bör ega rum emellan alla christna, hwilka efter det
himmelska barnaskapet äro hwarandras bröder och systrar. Här straffas
då wisserligen detta kalla och stela wäsende, hwarmed somliga, hwilka
dock wilja wara christna, bemöta sina bröder i nåden, då det går så
till, att om de ock icke tänka och tala illa om dem, de likwäl ej heller
omfatta dem med denna nära och innerliga kärlek, utan låta dem wara
och hafwa det, som de kunna. Ett sådant förhållande är wida skildt
från den rätta brödrakärleken. Äro wi werkligen bröder för ewigheten,
böra wi ock såsom sådana känna och älska hwarandra, ja, omfatta
hwarandra med innerligt deltagande både i sorg och glädje, samt med den
omtanke för hwarandra, med den fördragsamhet och mildhet, som en
huld fader eller moder öfwar mot sina barn. Sådant innebär apostelens
ord på detta ställe; såsom ock Luther härwid anmärker: "Hwad nu en
sådan wänlig, broderlig kärlek gör, lider och fördrager med sin nästa,
sådant lär af en lekamlig moders förhållande mot sitt barn. Så har
ock Christus gjort med oss och gör så ännu, i det Han beständigt
fördrager och omhuldar oss — oss, som äro så orena, ofullkomliga, skröpliga
och syndiga, att det synes, som wore wi icke christna, men hans kärlek
gör oss till christna, utan afseende till wåra skröpligheter."
Denna hulda, broderliga kärlek de christna emellan har ock djupa
och tänkwärda grunder för sig. Först den, att Herren i sitt ord så
befallt, sedan den, att Christus med sin kärlek till oss gifwit oss ett så
stort och uppmuntrande föredöme i sådan kärlek; men slutligen och
isynnerhet den, att wi ock werkligen äro bröder, äro födda af samme Fader,
äro bestämda för samma arf. Såsom ock Christus derföre lärde oss
säga: "Wår Fader, som är i himmelen." Häri ligga nu stora och
kraftiga skäl för kärleken till bröderna, att de äro wår Faders barn och
wåra bröder. Först måste wi älska dem för Fadrens skull. Och sedan,
då wi ju alltid älska wåra naturliga bröder med en särskild kärlek, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
