Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 8 November.
Hwar och en, som tror på Honom, skall icke komma på skam.
Rom. 10: 11.
Hör! Du skall icke blifwa bedragen i ditt hopp om salighet, du,
som sökt den hos Christus. Huru mörkt och twifwelaktigt det än ofta
ser ut under wandringen, skall slutet alltid kröna ditt hopp, när du blott
lefwat i tron på Honom. Detta är nu ganska snart fattadt med
förståndet, men måtte Gud wäcka oss att besinna det! Denna fråga, om
att icke "komma på skam", är en ewighetswigtig fråga. Den bör
tjena somliga till wäckelse, somliga till stor tröst. Hoppet på den
slutliga saligheten kan wara antingen sannt eller falskt. Wi skola betänka,
att nästan alla menniskor hafwa något hopp för ewigheten. Grunderna
för menniskornas sista förhoppning äro mångfaldiga. Utom den allmänna
grunden, nemligen en blandning af Guds barmhertighet och egen förtjenst,
har ock hwarje otrogen wanligen något särskildt, hwarpå han hoppas,
som skall mildra hans skuld, eller rentaf innebära en förtjenst. Men må
detta wara, hwadhelst någonsin kan nämnas eller tänkas, så skall alltid
deras hopp på den yttersta dagen komma på skam. Endast de, som i biblens
mening "tro på Sonen", skola krönas med salighet i hans tillkommelse.
Men nu är det just dessa, hwilka under pröfwotiden så ofta
anfäktas med denna fruktan: "Blott jag icke ändå, efter allt hwad jag trott på
Herren Jesus, till slut kommer på skam." Så många och swåra äro
de trognas pröfningar, så mäktigt deras inneboende förderf, så
bekymrande deras brister och swagheter, så underlig och dold deras Herres nåd, så
olika och förbryllande hans regering och slutligen så grymma djefwulens
glödande skott, att mången trogen själ har med oro tänkt: "Ho wet,
om jag icke tror och tror så länge, tilldess jag stannar i fördömelsen."
Den ena har sin wärsta anfäktelsekälla i någon mycket ihärdig frestelse,
som han med all bön och andra nådens medel aldrig blir rätt fri, utan
ännu alltid drages med; den andra ser sitt hela lif så fullt med synd,
försumlighet och otrohet, att han icke kan anse det möjligt, det Guds
Ande bor hos honom; den tredje lider af en så bekymrande torrhet och
kallsinnighet, en så stor brist på allwar, angelägenhet, syndasorg,
bön m. m., att han fruktar, det han är en skrymtare, afsomnad,
andligen död. Då blir frågan: Månne blott det enda, att jag ännu tror
på Jesus, hänger wid Honom, icke kan umbära Honom, skall betrygga
mig mot all fara? Swar: Då du genom tron blifwit en ny menniska,
som ännu alltid hänger wid Christus, kan wäl ännu mycket wara hos
dig att bestraffa, beklaga och förbättra; med det enda, att du likwäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
