Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 6 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullbordan utgifwit sin egen Son till att fullgöra allt, hwad lagen icke
kunde åstadkomma, hwarföre Han ock rättfärdiggör alla dem, som tro
på Honom: huru kunna då synderna inför Gud något gälla till wår
fördömelse? Då skulle Gud sjelf hafwa ogillat sitt eget ewiga råd och
sin egen dyraste gerning. Wi må aldrig glömma detta, att wår
rättfärdiggörelse är Guds egen fria gerning; såsom apostelen säger: "Han
har tagit oss sig sjelf till barn efter sin wiljas goda behag." Så säger
ock Herren Gud sjelf: "Jag, jag utstryker din öfwerträdelse för min skull."
Det är ock ingen, som kan rättfärdiga eller frisäga en syndare för hans
skuld och förklara honom rättfärdig, utom Gud allena. Det är Gud
allena, som rättfärdigar. Huru kan då någon anklagelse gälla emot
dem, som Gud rättfärdigar? Apostelen talar här i samma tröstfulla,
trotsande ton, som Christus i liknelsen om arbetarena i wingården, deri
husbonden säger: "Må jag icke göra i mina ting, hwad jag will? Att
jag will gifwa denne en oförtjent gåfwa, hwad kommer det dig wid?"
Så will ock apostelen här säga: Det är Guds egen fria sak att
rättfärdiga, hwem Han will. Nu will Han rättfärdiga alla dem, som hylla
Sonen; dem bekläder Han med gudomlig rättfärdighet och dömer, att
inga synder skola dem tillräknas till fördömelse; Han dömer, att alla
de synder, som ännu beswära dessa, skola alltid wara dem förlåtna; må
Han icke göra i sina ting, hwad Han will? Han är ju ensam
menniskornas Herre och domare. Om ock icke wi rätt förstå och uppskatta
Guds Sons förtjenst, eller Guds rättfärdiggörande nåd, uppskattas den
dock af Honom sjelf; Han håller dock sjelf sitt eget werk stort och dyrt.
Om nu mitt hjerta och samwete, hwilka icke förstå och akta, hwad Gud
i sin Son gjort för oss, blott känna och uppskatta mina synder, är dock
detta något, som icke gäller inför Gud. Och när det icke gäller inför
Gud, utan endast i min känsla, mitt otrogna hjerta och tycke, uträttar
all sådan anklagelse ingenting; den kan endast en stund oroa mig, men
kan icke fördöma mig. Sådant menar här apostelen, då han säger:
"Hwilken will anklaga Guds utwalda? Gud är den, som rättfärdigar."
Då Gud således sjelf måste hålla denna wår rättfärdiggörelse fullkomlig,
böra wisserligen wi blott i salig tröst och trygghet prisa detta hans stora
nådewerk och säga: Allt är wäl, allt är fullkomnadt! Om ock mina
synder wore tusenfaldt flere och större, wäga de dock intet emot den store
Gudens gifna rättfärdiggörelse. Lofwadt ware hans namn!
Hwem will nu mer åklaga mig?
Guds Lam sig underkastat
Min död och tagit uppå sig
Den synd, som mig belastat.
Så är jag nöjd. Mitt qwal och we,
Min dom, mitt straff, min wånda,
Allt ser jag i Gethsemane
Guds Lam för mig utstånda.
Uti hans blod min syndanöd
Jag ser som stoft förrinna,
Uppå hans kors jag ser min död
I lifwets flod förswinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
