Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 30 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles lika behaglig som den andra, när den blott flutit af tro och
lydnad för hans ord.
Wår Herre Gud har på jorden ett stort rike, hela menskligheten
med dess både werldsliga och andliga regering, och uti detta rike äro
mångahanda behof, fordras mångahanda tjenare och mångahanda
tjenster, som alla äro för det helas bästa nödiga. Der fordras konungar
och undersåter, befallande och lydande, lärare och lärjungar, föräldrar
och barn, husbönder och tjenare, och alla hafwa de olika kallelser, plig-
ter och sysslor; och dessa olika kallelser, pligter och sysslor äro för Gud
alla lika dyrbara, emedan Han förordnat dem. Dessutom äro de ock
alla för oss behöfliga och nödiga. Det är detta, som Paulus framställer
med bilden af de olika lemmarna i en kropp, sägande: "Icke hafwa alla
lemmar enahanda embete. Om hela lekamen wore öga, hwar blefwe
då hörseln? Wore han all hörsel, hwar blefwe lukten? Men nu har
Gud satt lemmarna hwar för sig särdeles uti lekamen, såsom Han wille.
Så äro wi nu många en lekamen i Christus, men inbördes äro wi
hwarandras lemmar; och wi hafwa åtskilliga gåfwor efter den nåd, som
är oss gifwen", och åtskilliga kallelser. Nu har Gud gifwit sina
särskilda förordningar för hwart och ett af dessa olika stånd, såsom för barn
och föräldrar, man och hustru, husbönder och tjenare. Och då nu bwarje
menniska nödwändigt måste tillhöra något af dessa stånd, har ock hwarje
enskild menniska sina befallningar af Herren. Genom dessa Guds
befallningar till hwarje stånd kan hwar och en, som gör de gerningar,
Gud har förordnat för hans stånd, wara likaså wiss på, att han gör
Gud en tjenst, som om Herren särskildt besökte honom och begärde denna
gerning, då man sannerligen skulle wara högst lycklig, blott öfwer att
få göra en tjenst åt Honom. Om t. ex. en tjenstepiga, som tycker sig
hafwa ett ringa stånd och aldrig tror sig wara i tillfälle att göra några
goda gerningar, kunde rätt besinna detta, så skulle hon hafwa den stora
glädjen i sitt hjerta, att hon med alla sina simpla hussysslor gjorde idel
goda gerningar och fick beständigt tjena Gud; emedan hennes stånd och
sysslor äro lika wäl af Gud förordnade som en biskops eller missionärs
gerningar. Försummar du deremot, hwad Gud förordnat för ditt stånd,
men i stället gör en i sig sjelf mycket stor gerning, så är den nu af
intet wärde inför Gud, och din försummelse af det, som war dig befaldt,
är en stor synd.
Är det ringa att få wandra
Samma stig, som Jesus gått?
Är det ringa att få gifwa,
Se´n jag allt för intet fått?
Är det ringa att få bära
Samma drägt, som Jesus bar?
Är det ringa att få tjena,
Då ock Jesus tjenat har?
Är det ringa att i lydnad
Wandra för min Faders bud?
Är det ringa att få älska
I min arma nästa — Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
