- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
239

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 April

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 29 April.

Åkalla mig i nöden, så will jag hjelpa dig, så skall du
prisa mig. Ps. 50:15.


"Men hafwa wi wäl några grunder för en werklig wisshet om
bönhörelse?" torde någon fråga. Och den frågan är ganska wigtig. Ja, wi
hafwa sådana grunder derför, att om wi endast finge wåra ögon öppnade,
skulle wi begynna att ropa af idel fröjd öfwer sådana förhållanden.
Derföre kan man wäl riktigast säga, att här fordras egentligen blott,
att Gud gör nåd med oss och öppnar wåra ögon; liksom när Elisas
tjenare war förskräckt för de många fiender, som hade inspärrat dem, och
allt hjelptes blott dermed, att Elisa bad: "Herre, öppna honom ögonen,
att han må se." Genast såg han berget fullt med brinnande hästar och
wagnar omkring Elisa. Så skulle ock wi wara fulla med tröst i wår
bön, om wi blott hade öppnade ögon att se, hwilka grunder wi hafwa
för bönhörelsen. Wi wilja blott påpeka trenne de wigtigaste.

Den första wigtigaste grunden är, att det är Herren Gud sjelf,
som tillsagt oss, att wi skulle åkalla Honom i nöden, och försäkrat:
"Jag will hjelpa dig, och du skall prisa mig." Om Gud aldrig hade
sagt något om bön, så hade wi aldrig i tiden kunnat weta, om Han
werkligen wille höra oss eller icke, utan wi hade förblifwit i en ewig
owisshet. Nu behöfwa wi icke wara i en sådan. Det är Guds egen
befallning, att wi skola fly till Honom, och Guds egen försäkran, att
Han will höra oss. Stanna och tänk! Kan något wara owisst, i det
Gud sjelf har sagt? Hwad är Gud? Tror du på Gud? Är Gud att
lita på? Kan Gud swika ett enda af sina ord? Är icke ett ord af Guds
mun wissare, än allt hwad du ser för ögonen? Bed Gud om öppnade
sinnen, att du må så se, hwad deri ligger, att Gud sjelf har befallt oss
bedja. Till slut skall du warseblifwa, att det är ingenting i all din bön,
som beweker den store Guden att gifwa dig något, utan endast hans eget
ord och löfte. Gud gör allting för sin egen skull. Luther säger
förträffligt: "Om Gud icke hade befallt oss att bedja och lofwat att höra,
så förmådde alla kreatur icke att utbedja sig det ringaste med all sin bön.
Märk derföre detta: icke är den bön god och rättskaffens, som är mycken,
andäktig, beweklig, lång, för timligt eller ewigt godt, utan den som fast
bygger och litar på Guds tillsägelser. Den blir hörd (huru ringa och
owärdig den må wara i sig sjelf) för Guds sannings och försäkrans
skull. Guds ord och löfte gör din bön god, icke din andakt. Och
dessutom är just tron på Guds löften den rätta andakten, utan hwilken all
annan andakt är idel bedrägeri." Se hwilken fast grund för wår tröst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free