Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 6 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 6 April.
Och jag skall göra med dem ett nådeförbund, det skall wara ett
ewigt förbund med dem. Hes.37:26.
Då hela menniskoslägtet, derigenom att Adam bröt förbundet med
Gud, icke blott blef skyldigt till ewigt straff, utan ock alldeles oskickligt
att någonsin derifrån befria sig, att någonsin fullgöra Guds lag, så
war här ett gräsligt elände. Men då Gud efter sin ewiga allwetenhet
hade förutsett allt detta elände och af sin stora barmhertighet ömmat
derwid, hade Han ock, förrän werldens grund lades, förrän det första
menniskolif ur skapelsens sköte utsläpptes i werlden, fogat anstalter till
detta eländes botande. Han hade nemligen uti sitt ewiga himmelska
råd beslutit menniskoslägtets frälsning genom sin Sons utgifwande.
Med Honom slöt Han nu ett nytt förbund, hwilket med hänsigt till oss
menniskor war ett nådeförbund, ett fridsförbund, men i och för sig sjelft
war det samma lagförbund, som Gud ingått med Adam, men som då
blef öfwerträdt och af den fallna menniskan icke kunde fullgöras; samma
lagförbund, hwaraf hwarje menniska ännu har en dunkel känsla qwar i
samwetet, och hwilket sedan till menniskoslägtets förödmjukande på Sinai
berg i starka och uttryckliga ord ristades i sten. Ty så säger Skriften:
"Det som lagen icke kunde åstadkomma, i det han wardt förswagad af
köttet, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndeligt kötts liknelse."
Sonen åtog sig nemligen uti detta förbund att på den tid, som Fadren
bestämde, med sin ewiga gudom förena menniskonatur, blifwa en sann
menniska och det menskliga slägtets andre Adam, samt i sådan egenskap
på lika sätt företräda menniskornas ställe till deras försoning och
upprättelse, som den förste Adam företrädde dem till deras fall och
förderf. Han åtog sig följaktligen att i alla menniskors ställe först
uppfylla lagens fordringar och för det andra utstå det straff, hwartill de
genom lagens öfwerträdelse gjort sig skyldiga — med ett ord, att wara
lydig intill döden, ja intill korsets död. Sådant åtog sig Sonen.
Hwaremot å andra sidan, såsom Paulus säger i Gal. 3:16—19, löftet
skedde till Honom om "testamente" och "arf" åt menniskorna, d.ä.
Han erhöll på menniskornas wägnar försäkran om all den salighet,
som war dem ifrån början ämnad och tillsagd, men som genom syndafallet
war förlorad — hwilket innefattas uti testamentet och arfvet, eller,
efter Davids ord: Han undfick gåfvor för menniskorna att såsom deras
Herre och honung utdela bland dem. Menniskorna skulle till den ändan
öfwerlemnas åt Honom såsom en egendom, att uti och genom Honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
