Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 14 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 14 Mars.
Jag, jag utstryker din öfwerträdelse för min skull och kommer
intet ihåg dina synder. Es. 43:25.
Hörom här, hwad som är Herrens sinne! Nu wäl, alla I, som
ären törstiga, kommen hit till watten; och I, som icke hafwen
penningar, ja, både syndare och helgon, hören här, då Herren sjelf talar
och säger oss, huru Han dömer och handlar i den stora frågan om wår
benådning. Hwad kan wara säkrare, än det Herren sjelf säger! Och
här höra wi Honom på det allra uttryckligaste sätt förklara, att hwarken
det ena eller andra offret, hwarken inre eller yttre fromhet bewekte
Honom till nåd, och hwarken den ena eller den andra bristen, hwarken
inre eller yttre ofromhet tillintetgjorde hans nåd, utan både förtjenster
och skulder uppslukades af ett enda förhållande: "Mig har du gjort arbete
uti dina synder och gjort mig möda i dina missgerningar." Och huru
skall det då gå? Jo, jag utstryker din öfwerträdelse för min skull —
märk: "för min skull", icke för din skull — och kommer dina synder intet
ihåg. O, ljufliga, honungssöta ord för fattiga syndare! Nådefulle
Gud, öppna wåra ögon och hjertan, att wi måtte smaka och se, huru
ljufligt det är!
Men för att kunna rätt märka kraften af dessa ljufliga ord, är det
isynnerhet nödigt att förstå den omständigheten, att allt, det Herren
förut (v. 22—24) uppräknar såsom icke bidragande till hans nåd, utgör
just de förnämsta styckena af den gudstjenst, fromhet och goda gerningar,
som Herren hade föreskrifwit Israels barn. Han talar först om hjertat:
"icke att du har kallat mig" — hwilket innefattar allt hjertats begär
efter Herren och sedan allt åkallande och bedjande. Derpå uppräknar
Han, hwad som hörde till gudstjensten, såsom allehanda offer, spisoffer,
brännoffer, rökelse, etc. Detta allt motswarar således, hwad som hos
oss i nya testamentet kallas gudaktighet, såsom bön, andakt, gudstjenst,
barmhertighetswerk och allehanda goda gerningar. Då wi nu weta, att
Gud sjelf hade föreskrifwit Israel denna gudstjenst, samt att Israels
folk med stor omsorg och nit wårdade sin gudstjenst, hwad kan det då
betyda, att Herren här talar derom likasom förkastande, ja, såsom wille
Han förneka, att de burit Honom några offer, då Han likwäl på samma
gång erkänner, att de haft "arbete med rökelse och spisoffer"? Månne
Han nu ogillar, det Han sjelf hade föreskrifwit? Wisserligen icke! "För
ditt offers skull straffar jag dig intet", säger Han, "äro dock dina
brännoffer alltid för mig"; utan här är endast fråga om, hwad som bewekte
Honom till nåd och förwärfwade dem syndernas förlåtelse; såsom här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
