Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 22 februari.
Hufwudsumman af budet är kärleken. 1 Tim. 1:5.
Det största och allraolyckligaste onda, som härflyter af ett
lättsinnigt och falskt umgående med lagen, är det, att själar, som eljest icke
förakta Gud, utan wilja wara något helt annat än werlden, wilja wara
Guds barn och efterföljare, blifwa dock ingenting mer än werkhelgon,
inbilska och förblindade fariseer, mycket mer oåtkomliga för Herrens
Ande än de ogudaktigaste syndare; såsom Christus sade: "Publikaner
och skökor skola gå in i himmelriket förr än I." Denna försoffande,
tjusande och förblindande werkhelighet uppkommer derigenom, att en
menniska umgås så falskt med Guds heliga lag, att hon endast ser på
gerningarna, endast på huru man skall lefwa, och icke gifwer akt på
hjertat, dess kärlek, renhet och helighet, hwilket är det första och det
wigtigaste, Gud kräfwer i sin lag. Nej, hon gör sig i stället en wiss
dagordning af några fromma iakttagelser, af sådant som hon kan komma
ut med, t. ex. att hon aflägger åtskilliga framstående syndawanor och
begynner en daglig öfning af Guds ord och bönen, och är nu tröstad,
liksom hon nu hade gjort, hwad hon borde, liksom det warit blott detta,
Gud fordrade af oss — då hon likwäl knappt har ens märkt, hwad Han
kräfwer i det första budet, mycket mindre fullgjort det. Och när hon
nu icke alls bryr sig om sådana stycken, som Gud allraförst kräfwer,
som utgöra det första och yppersta budet, när hon helt hastigt öfwerfar
och förbiser det, som är störst i lagen, så är ju det att rentaf öfwa
falskhet inför Guds ansigte, det är ju uppenbarligen att drifwa ett wisst
gäckeri med Gud. Ty när hon kan göra en sådan skilnad på Guds bud,
har hon ju dermed bewisat, att hon i sin fromhet icke frågar efter Gud,
utan endast aktar några gerningars eget anseende, ja, aktar sig sjelf,
sin egen förträfflighet och helighet, men icke Gud, icke hans heliga ögon,
hans wilja och bud, nej, dessa gäckar och föraktar hon. Hon fägnar
sig åt, att hon kunnat aflägga den och den syndaöfningen, t. ex. hon
plägade förut swärja eller missbruka Guds namn, nu gör hon aldrig
mer det; hon plägade förut ohelga sabbaten med werldsligt arbete eller
tidsfördrif, nu gör hon aldrig det, utan will nu öfwa Guds ord hela
den dagen; hon lefde förut i något skadligt öfwerflöd i mat, dryck eller
kläder, nu har hon aflagt sådant; ja, hon lefde kanske i någon last, i
otukt, eller i oärlighet i handel och arbete, nu har hon med Guds nåd
aflagt sådana synder: är icke der den ena segern efter den andra? är
icke der helgelse? är icke der en omwänd menniska, en christen? — Hon
gör ännu mer: Hon plägade förut aldrig det minsta bry sig om andras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
