Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
nes
prierez pas de la changer. Han hade lofvat henne, att hen
son skulle få följa honom under fälttåget, men för
klarade sedan, att det ej kunde ske, emedan han eljest
skulle stöta Carl Johan. Vid prinsessan Sofias förmälning
skänkte han bruden ett halsband, af juveler, som dock be
fans så knappt, att det måste skarfvas med ett stycke af
det, som drottningen ärft efter Sofia Magdalena *). Der
emot hade Alexander en gång föreslagit, att drottning
Fredrika skulle gifta om sig med konung Fredrik Wilhelm
III i Preussen . Äfven hertigen af Braunschweig önskade
gifta sig med henne, men ehuru den lagliga skilsmessan
emellan henne och Gustaf Adolf egt rum , på dennes upp
repade begäran, ansåg hon sig alltid såsom hans maka **).
Ett smygande rykte har hviskat om ett närmare förhållande
emellan henne och sonens guvernör, baron Polier, Schweizare
(senare upphöjd till Österrikisk grefve), som år 1814 vid
tretti års ålder emottog ifrågavarande förtroendebefattning,
på förslag af den ryktbare Jung, hvars skrifter öfvat en så
olycksalig verkan på Gustaf Adolfs förstånd. Poliers ung
*) Hennes juveler fördes till Baden af d. v. Ryska legations-sekreteraren
i Stockholm . Bodisco.
**) Man har länge varit i ovisshet om anledningen till hans fortsatta
yrkande på skilsmessa. Följande grund är sannolikast. Gustaf Adolf
var hvad man kallar vir uxorius, och man anmärkte, att hans lynne
alltid blef svårare då han någon tid varit skild från sin gemål. Att
hon ej ville öka antalet af en olycklig, landsflyktig afkomma, är för
klarligt. Detta föranledde slutligen hans yrkande på laglig skilsmessa,
som ej blott drottningen och det Badiska huset, men äfven Sofia
Magdalena och Carl XIII afstyrkte i det längsta. Ett bevis på Gu
staf Adolfs fortsatta förtroende för sin farbror är, att han yppade för
honom och ingen annan det hemliga skälet. Han ville i sådant ända
mål först träffa honom sjelf, och, då detta ej kunde ske, att han skulle
sända en fullt pålitlig man. Denne blef Peyron, åt hvilken Gustaf
Adolf då yttrade, att det ej af drottningen tilläts honom att ”nyttja
sitt temperament som en rättskaffens kristen ", hvarför de måste
skiljas.
v. Beskow , Lefnadsminnen. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
