Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
känsla var således förbund emellan Frankrike och Sverige,
fastän Napoleons politik då var i strid deremot. Prinsen gjorde
redan nu för det Svenska sändebudet flere anmärkningar emot
Napoleons system, och visade sig känna mer om våra både
äldre och nyare förhållanden, än någon kunnat ana. Det mot
tagande, som De la Grange rönte, var snarare faderligt, än det
af en fiendtlig general. Prinsen underrättade honom om , huru
han borde skicka sig vid företrädet hos Napoleon, för att be
haga denne : han skulle ej gå verldsherskaren för nära; han
skulle visa en viss förlägenhet, då denne såg på honom ; ej
stå rak ; icke fästa uppmärksamhet på något annat än kejsarens
person ; svara kort och fort, 0. s. v. Äfven upplyste prinsen
sändebudet derom, att, i fall kejsaren inträdde i rummet med
armarne på ryggen, så var han vid godt lynne, men om han
hade högra handen i barmen, var det ett motsatt tecken. Han
sände, en af sina egna adjutanter såsom följeslagare och råd
gifvare åt De la Grange. Denne lyckades jemväl erhålla före
träde hos kejsaren och hembragte ett vänligt bref, hvilket
dock icke lofvade mer, än att kejsaren " icke skulle hindra
Sverige att återvinna lugnet och sällheten ". Emellertid blef
budbäraren De la Grange en bland de flere Svenske officerare,
som , jemte de fångne från Lübeck, med förtjusning omtalade
prinsens af Ponte Corvo vänliga och menniskoälskande sinne
lag, ridderlighet och stora egenskaper. Man kunde fråga sig ,
hvarför, då de öfriga brefven sändes direkte till regenterna,
man vände sig med det för Napoleon bestämda först till prinsen
af Ponte Corvo, ehuru detta vållade tidspillan och omväg, i
ett ögonblick då den största skyndsamhet var af vigt? Voro
hans upphöjda tänkesätt redan så kända hos oss, att man trodde
sig kunna påräkna en säker förespråkare, eller var det en hem
lig dragningskraft, som ofta är ett doldt förebud af stundande
händelser ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
