- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
130

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130
S. V.
egna medvetandet”, helst han sjelf blef på en och samma dag
öfverste, general-adjutant, kommendör och friherre, sedan han
kort förut nämnts till statsråd. Antalet af grefvar, friherrar
och adelsmän, samt hof- och andra titlar, var ungefär i samma
förhållande. Det tillgår så vanligen efter revolutioner, då
många skola belönas, andra nedtystas, ännu andra vinnas, o.
Det var dock intet emot adlandet för att bereda tronen
åt Fredrik I, då 300 sköldebref utfärdades. En utnämning,
som företrädesvis väckte uppseende, var Armfelts till En
af Rikets Herrar, af samme regent, som förut afklädt honom
alla värdigheter. Också gjorde han sig dertill påmint genom
en särskild uppmärksamhet. Då konungavalet skulle försiggå
på riddarhuset, der man väntade mycket motstånd af Gustavi
anska partiet, hade Armfelt en springare utanför. Knappt
var valet gjordt, förrän han kastade sig på hästen, skyndade
upp till slottet, och var verkligen den förste, som helsade
hertigen såsom konung, hvilket ej hindrade honom att erbjuda
drottning Fredrika sitt biträde att förhjelpa hennes son på
tronen, och att ett år derefter svärja Ryske kejsaren hemlig
trohets-ed, hos Suchtelen.
Det är bekant, att hertigen, genom spådomar, mystiska
förutsägelser och en inre förkänsla, ansåg sig bestämd att en
dag blifva Sveriges konung. Detta motsäger icke upprigtig
heten af den inre önskan , om hvilken hans närmare omgif
ning var och alltid sade sig förvissad, att kronan skulle från
honom öfvergå till prins Gustaf. Ehvad åtskillige politiske
skriftställare sökt att i detta hänseende göra troligt i motsatt
rigtning, egde han en varm slägtkänsla, äfven emot sin broders
minne. Att han vid sitt offentliga uppträdande gerna valde
ställen , som erinrade om honom , visar åtminstone att han ej
kändes vid hemliga förebråelser, ty hvarför eljest just utse
sådana, som innebure en dold anklagelse ? Vid foten af Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free