Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ger aldrig bifall dertill.” Stabs-chefen lät anmäla sig hos
hertigen-riksföreståndaren och androg sitt ärende. Den gamle
var i den sorgligaste sinnesstämning; stora tårar runno utför
hans kinder. Omsider frågade han : "Hvad vill ni då här?" —
Stabs-chefen svarade : " Öfverbefälhafvaren har ej lemnat mig
del af sina planer; men så mycket vågar jag i underdånighet
försäkra, att arméen ej vill Eders Kongl. Höghet något ondt.”
Efter någon tystnad svarade den gamle: " Nå, så kom då i
Guds namn.”
Sedan tillåtelsen var gifven, borde den framför allt ej
anses aftvungen. Hertigen var från sin ungdom van att hålla
god min i elakt spel, och han lyckades deri äfven nu. Å
ömse sidor syntes blott hjertlighet och förtroende. Kungliga
ridhästar sändes till Jerfva, för " Befriaren ” och hans stab.
Hertigen mottog honom sjelf till häst, nedanför slottet, och
tillät honom att kyssa handen. Folket jublade * ). De funnos
dock, som tänkte : huru skulle denna dag ha sett ut, om La
gerbrings underhandling ej lyckats ? Hade vi då ej sett Kos
saker intåga i stället för Svenskar ?
Första mötet emellan Adlercreutz och Adlersparre skedde
på slottet, der hertigen förde dem tillsamman . De hade aldrig
förr sett hvarandra. Efter hvad som händt, kan man betvilla
att detta möte egde något behagligt för någon af dem, ehuru
det yttre skenet bevarades. Huru vida de smickrande tilltal,
som lagts på deras läppar, egt rum, är svårt att säga **).
Säkrare är, att Adlercreutz icke gillade den nykomne öfver
*) ·Arndt, som var tillstädes, vill ej medge någon allmän hänförelse. Han
säger: " Ingenstädes ljöd detta jubel, hvarmed ett nyss friblifvet folk
plägar mottaga sina räddare. Nyfikenheten hade nog lockat menni
skor ut, men stilla och likgiltiga menniskor.” ( Skildringar, s. 286.)
**) Adlersparre skulle ha utropat: " Finlands hjelte!” ...hvarpå Adlercreutz
hade afbrutit med orden: "Georg Adlersparre, hela Sveriges !” (Se
" 1809 års män ”, och flerstädes.) Adlercreutz var ej komplimentör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
