- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
61

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgång. Nu åter förbjöd Gustaf Adolf den Engelska hären
af 10,000 man, under general Moore, att landstiga, i fall
den ej stäldes under hans eget befäl (hvilket varit att offra
den, såsom den Svenska arméen), qvarhöll Moore i Stockholm,
i ett slags krigsfångenskap, och gjorde allt för att
bryta med Engelsmännen. Då Carl XII utan bundsförvandter
kämpat mot halfva Europa, tyckte Gustaf Adolf sig
ega ännu större likhet med honom genom att öka sina
fienders antal, för att kunna ensam slå dem allesamman. Han
sade äfven åt Ehrenheim, att han ville ”knäcka dem alla,
och främst Engelsmännen, som äro högmodiga och näsvisa”.

Sverige kunde säga, som Frans I efter slaget vid Pavia:
Tout est perdu, fors l’honneur.

Femtio år äro sedan dess förflutna, och ännu känner
den, som af denna tid eger något ungdomsminne, blodet
bli varmare kring hjertat vid tanken på de hjeltebragder,
som då utfördes, i trots af olyckor, förräderi och bristande
ledning. Urie-brefvet om Sveaborgs öfvergång slog med
häpnad, men krossade ej modet. Hvarje Svenskt hjerta
instämde i de ord, som Wallins redan mägtiga, fast unga
stämma tillropade nationen i denna olycksstund:

”En niding, må han fritt, ur fosterlandets kall,
På brutna eder gå att skändligen förkofras!
Låt slaggen öfverge den ädlare metall,
Det äkta Svenska guld, som högre gälla skall
Och fastare bestå, ju renare det sofras!

”Bort, bort med fruktans rop och veklighetens sorg!
Känn, Manhem, dina barn! Re’n ljunga de i härar,
Från alla bygders fält och alla städers torg,
Hvart öga är en blixt, hvart bröst det Sveaborg,
Som intet svek förför och intet hot förfärar.


Bland olyckorna frambröt den strålkrans af ära, som omgaf
Finska hären. Man läste och omläste alla dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free