Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Hjärna och minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Hjärna och minne.
Här måste en annan fråga avgöras. År det perceptionen
som mekaniskt väcker erinringarna — eller tränga sig dessa
självmant perceptionen till mötes? Av svaret på denna
fråga beror den tydning man ger förhållandet mellan hjärna
och minne, mellan själ och materia. Då vi hävdat, att de
vibrationer som bringa oss intryck aldrig kunna förvandlas
till annat än rörelse, följer att en kroppsskada visserligen
kan hindra erinringen att omsättas i handling, men icke
förmår förstöra erinringar.
För att få bekräftelse på denna sats måste förhållandet
mellan perception, uppmärksamhet och minne något
närmare antydas. Perceptionen består icke enbart i intryck
som själen uppfångat eller ens bearbetat, varje
uppmärksam perception förutsätter en bokstavlig reflexion, ett
återkastande av den undfångna bilden, i likhet med den
efter-bild vi se, då vi en stund fixerat ett föremål och hastigt
vända bort blicken. Uppmärksamhetens arbete kan här
jämföras med telegrafistens, som, när han mottagit ett
viktigt meddelande, ord för ord skickar det tillbaka till
avsändaren för att få dess riktighet bekräftad. Men för att skicka
tillbaka ett telegram måste man förstå att handskas med
apparaten. Så väljer vårt minne ömsevis olika analoga
bilder som det slungar i riktning av den nya perceptionen.
Den klara perceptionen är jämförlig med en sluten cirkel,
i vilken perceptionsbilden på väg mot själen och
erinringsbilden som kastas ut i rummet löpa runt efter varandra.
På grund av sin tänjbarhet är minnet i stånd att på
föremålet återkasta allt flera drag som stärka dess belysning,
varför samma själsakt kan sägas utspelas på mångfaldigt
olika minnesplan, beroende på själens ögonblickliga grad
av spänning. Patologien ger icke något stöd åt den meningen
att rubbningar vid igenkännandet skulle visa att erinringar
funnits upplagrade i den skadade regionen. Rubbningarna
bero dels på kroppens oförmåga att gentemot den utifrån
kommande retningen automatiskt intaga den hållning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
