Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Om förutsägelse av handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
flutna. Om våra känslor, våra tankar, med ett ord vår
karaktär än oavbrutet förändras, är en plötslig förvandling
dock mindre vanlig. Ännu mer ovanligt är det att man
icke skulle kunna säga om en människa man känner, att
vissa handlingar tyckas vara i god överensstämmelse med
hennes natur, men att vissa andra avgjort strida däremot.
På denna punkt äro alla filosofer eniga. Men deterministen
går vida längre och påstår, att om vår förutsägelse av en
annans handlingssätt är något svävande, beror det på att vi
aldrig känna alla problemets betingelser. Sannolikheten skulle
ökas i mån som man gåve oss allt fler av dessa betingelser.
En fullständig kunskap om alla föregåenden utan undantag
skulle göra förutsägelsen ofelbart sann.
Låt oss söka ge tankarna en fastare hållpunkt
genom att föreställa oss en människa, kallad att under
betydelsefulla omständigheter fatta ett beslut. Vi ge honom
namnet Per. Frågan gäller, om filosofen Pål, som lever
samtidigt med Per, eller om man så vill flera århundraden
förut, skulle ha kunnat, ifall han kände alla de
förhållanden under vilka Per handlar, med visshet förutsäga vilket
val denne gjort.
För att kunna fullt adekvat föreställa sig Pers tillstånd
i vilket ögonblick som helst av hans historia, måste Pål
göra ett av två: antingen måste Pål, liksom en
romanförfattare som vet vart han leder sina personer, redan känna
Pers slutliga handling och sålunda bli i stånd att till bilden
av de successiva tillstånd Per kommer att genomgå foga en
upplysning om deras räckvidd inom hela hans historia —
eller också måste Pål åtaga sig att själv genomgå dessa
skilda tillstånd, icke blott i tanken utan i verkligheten. Det
förra antagandet är uteslutet, ty här gäller det just att få
reda på, huruvida Pål, när blott föregåendena äro givna,
skall bli i stånd att förutse slutakten. Det går alltså icke
att föreställa sig Pål, som vi från början tänkte, såsom en
iakttagare, vars blick tränger in i framtiden — han är en
skådespelare som i förväg utför Pers roll. Och lägg märke
till, att vi inte kunna låta honom slippa från någon enda
detalj i denna roll, ty även de minsta händelser äga bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
