Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Jagets frihet och materiens bundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
om man går in på, att vaije atom i hjärnmassan i varje
ögonblick av sin fortvaro är determinerad till läge, riktning
och hastighet, följer härav ingalunda att vårt själsliv skulle
vara underkastat samma öde. Ty först måste man då
bevisa, att mot ett givet hjärntillstånd svarar ett strängt
de-terminerat själstillstånd, och detta bevis återstår ännu att
ge. Man föreställer sig molekylrörelser som pågå i hjärnan;
medvetandet skulle då och då utlösas ur dessa, man vet
icke hur, och lysa över deras spår såsom ett fosforsken.
Eller också tänker man på den osynliga musiker som
spelar bakom scenen, medan skådespelaren rör tangenter utan
toner: medvetandet skulle komma från något okänt fält,
som ett tillskott till molekylernas vibrationer, liksom
melodien till skådespelarens rytmiska rörelser.
Om en skruvmutter finns eller saknas, det kan avgöra
huruvida en maskin är i stånd att gå eller ej. Men vem
vågar påstå att varje del av muttern svarar till en viss del
av maskinen och att maskinen i skruvmuttern skulle äga
sin ekvivalenta motsvarighet?
Förhållandet mellan hjärnans tillstånd och
föreställningarna tolkas ofta som likartat med förhållandet mellan
delen och det hela — skruvmutter och maskin. Men därav
att dessa båda äro solidariskt förbundna med varandra,
följer dock ej att var del i den ena motsvarar en del i den
andra, att de äro ekvivalenta, att de arbeta parallellt*).
Man kan aldrig bevisa, att ett psykologiskt faktum är
determinerat av en molekylrörelse. Ty i en rörelse kan
man visserligen finna grunden till en annan rörelse, men
aldrig till ett medvetenhetstillstånd. Och någon fast
förbindelse mellan dessa båda led har icke experimentellt
kunnat påvisas, utom i ett mycket inskränkt antal fall, och
dessutom för fakta som enligt allas medgivande äro nästan
oberoende av viljan.
Men det är lätt att förstå, varför den fysikaliska
determinismen utsträcker denna förbindelse till alla möjliga fall.
*) Bergson: Le paralogisme psycho-physiologique. II Congrès
in-ternational de Philos. Rapports et comptes-rendus. Genève, 1905. —
Jfr. också.: Materia och minne. Inledning, daterad Paris 1910, sid. XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
