Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
UR LARMET
och den mannen hade en stor bila i handen.
Han gick rakt pi sängen och höjde det
fruktansvärda vapnet, som annars endast
bödeln begagnar, och mittade ett förfärligt slag
mot gästens hufvud. Utom sig af skräck
hade denne sprungit upp och di var allt
borta. Men ännu darrade hans ben och
hjärtat klappade och tänderna skallrade i
munnen under det hans hir var våtklibbigt
af ingestsvett. Han ville ha sitt rum igen.
Och de tvi bröderna bytte igen.
Jägmästaren tystnade.
Hans åhörare väntade. Men han teg.
Ändtligen sade hushillerskan:
— Försökte de inte att fi förklaring —
— Jo, sade herr Stenstrand tankspridt
och med ett tvunget leende under den mjuka
tofsmustaschen, jo naturligtvis. Hur var det
nu? Lit mig se... Inte kan Palm hjälpa
mig heller! Tja, det var nigot om en tråkig,
för att inte säga hemsk och underlig, som
Bedabarnet helst vill ha det, släktkrönika.
Där fanns mycket riktigt ett igenmuradt rum
och i det rummet hade en bror mördat sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
